I torsdags fick jag ett telefonsamtal från min vän Karro i Göteborg som hade bestämt sig för att ändå följa med på tävlingen på lördagen, kul!
På fredagen jobbade jag till kl 18 ungefär, hade mycket att göra inför en leverans på måndag, sedan städade och plockade jag lite medan Henrik lagade god mat. Han bjöd på helstekt biff och en variant av Jamie Olivers kokta och stekta potatisar med mycket vitlök. Sen tittade vi lite grann på Walking Dead innan Karolina plingade på dörren med fullpackad ryggsäck och en cykel på axeln.
Innan vi gick och la oss tog vi fram alla prylar som vi skulle ha med oss på tävlingen på lördagen, det är ganska mycket olika prylar som man inte får glömma.
Ungefär kl 9 på lördagsmorgonen var vi framme vid tävlingsplatsen vid Ljungsbadet. Det var lite småkyligt i luften, mulet och ca 14 grader. Där var också min kollega Josefin och totalt blev vi 4 tjejer som startade i sprintklassen och Henrik fick två killar till att tampas med. Huvuddistansen var ju Linköpings triathlonklubbs km i olympisk distans.
Vi gick och prickade av oss och fick våra nummerlappar, jag fick nr 6. Sedan gick vi till växlingsområdet och började göra i ordning alla prylar. löparskorna uppsnörade lagom mycket, handduk att torka av fötterna med, cykelskorna öppna och sockarna ovanpå, cykeln lutad mot en pinne, hjälmen och glasögonen ovanpå löparskorna, nummerlappsbandet åt rätt håll, och en tröja i fall det skulle vara kallt.
Sedan tog jag på mig våtdräkten och så var det dags för ban-genomgång.
Efter det klev vi ner i vattnet och gjorde oss redo och värmde upp lite. Sedan sa tävlingsledaren att nu är det start inom en minut, och sen var vi iväg. Banan gick ganska mycket längs med stranden så det var MYCKET sjägräs och man såg ner till botten hela vägen. Men det gick förvånansvärt bra och jag crawlade nästan hela tiden. När jag blev lite andfådd så simmade jag bröstsim, men jag fick inte panik en enda gång, trots att jag faktiskt såg lite fisk och sånt :).
När jag kom upp ur vattnet såg jag Henrik i växlingsområdet, då förstod jag att jag hade simmat på i ett bra tempo, viket kändes skönt. Där stod också Henriks bror och hejade på, det var kul!
Växlingen gick bra, sen var det upp på cykeln som gällde. Jag hade ju aldrig cyklat 2 mil själv innan och hade ingen aning om hur det skulle kännas och hur mycket jag kunde ta i. Jag har lite svårt att pressa mig själv på cykel, och att relatera hastigheten till tempot som visas på pulsklockan. Det känns inte relevant att få se hur många minuter per km jag cyklar på. Precis in på andra varvet hör jag Karolina säga -vi ses sen, och cykla förbi. Jag är lite förvirrad och hänger inte på, utan fortsätter att bara trampa på. Sen har hon svischat förbi och är försvunnen. Jag kämpar på i backarna och in på tredje och sista cykelvarvet, det känns helt okej, men lite konstigt att vara så pass ensam, bara nån snabb kille som cyklar om då och då. Backarna på sista varvet går bättre, då har jag fått igång växlandet lite och sen försöker jag rulla på i sista backen. På väg in i mål så funderar jag på om jag ska knäppa upp skorna eller ej, men så är jag framme och måste knäppa ur fötterna och springer med cykeln in i växlingsområdet.
Henriks bror hejar på mig, men jag märker att jag är rätt vinglig och det är svårt att knyta skorna. Men så är jag iväg på löpningen, och får rapport att tjejen innan mig är ca två min före.
Jag försöker springa på i ett kontrollerat tempo, det känns bra i benen och de bara rullar på, men ganska fort kommer det där magknipet som jag kände förrförra torsdagen. Hela magen spänner sig och det är så himla svårt att få den att slapna av så att det går att andas ordentligt. Vid vändpunkten möter jag tjejerna som är före mig. min kollega Josefin leder, Karolina ligger trea och vi möts ca 50 m från växlingen. Magen lättar lite när jag vänder, men då är det uppför fram till målet där det är dags att vända igen. Jag försöker ta i, jag känner att det finns kraft i benen, det går hyffsat i nedförsbacken fram till vändpunkten, men sen gör det så himla ont. Sista biten in i mål kan jag bara ta korta andetag uppe i bröstet. Det är så skönt att komma i mål, men tråkigt att komma fyra och missa pallen precis. Det blev 1 min och 50 s upp till Karros tid.
Men, jag slog alla tidsmål som jag hade satt upp! Att totalt ta mig under 100 min, det gjorde jag och kom in på 89 min och 41 sek. Jag cyklade under 45 min, jag simmade hela sträckan utan att känna obehag och jag slog faktiskt personbästa på löpning, 5km på 27:26!! Trots simning och cykling innan :).
Förresten så vann Henrik herrarnas sprintklass!! Han är så bra :)
Det här med triathlontävling var verkligen superkul och jag är så
glad att det är tävling nästa helg också!