I höstas spontananmälde jag mig till Borås Triathlon, halv ironman distans. Jag kände att jag ville ha en utmaning i triathlon på en längre distans och tänkte att Borås ligger ju ganska nära hem-hem (Hjo) så det kunde kombineras med en hemresa. Sen var det ju premiär för tävlingen också och det kändes kul.
Upplägget blev inte optimalt med en stukad fot i januari som ledde till att det tog lång tid innan jag kunde börja springa igen. Sen hade vi ju också planerat in bröllop och bröllopsresa i maj vilket gjorde att mycket träningstid försvann. Att tävlingen var redan 18 juni hjälpte inte heller till. Men de två sista veckorna innan tävlingen kände jag mig på G och träningen kändes bra. Dock hade jag inte cyklat några pass ensam, utan bara i grupp, förutom ett brick-pass veckan innan tävlingen. Dock kändes det bra, fast jag önskade att jag hade två veckor till! Men så känns det väl alltid.
Fredag efter jobbet åkte vi upp till Borås och packade in oss på hotellet. Upptäckte att frukostserveringen öppnade först 07:00 och det tyckte jag var lite sent, så jag bad att få frukosten i en påse. Jag bad dem också lägga till ett kokt ägg, och det lovade de att försöka fixa. Sen gick vi till en restaurang där vi bokat bord. Det var en spansk restaurang som kändes lite modern men väldigt trevlig
http://www.lacopita.se/. Först delade vi på en charktallrik med ost och korv, så himla gott! Till huvudrätt tog jag torskrygg med savojkål. Kom på lite sent att det kanske inte var optimala uppladdningsmaten, lite kolhydrater och mycket fett, men det var himla gott :). Väl tillbaka på hotellet var det många prylar att hålla koll på för att se till att allt kom med på morgonen dagen efter.
Jag hade satt klockan på 6:20 och när jag bytt om hämtade jag min frukostpåse och åt den på rummet, sedan förberedde jag all energidryck och vilka gels och så som jag skulle ha med mig, vart. Henrik gick och åt hotellfrukosten medan jag packade ihop de sista sakerna och checkade ut. Sen tog vi bilen till startområdet vid Almenäs.
Hela veckan innan hade jag följt vädret noga på alla sajter och det såg inte lovande ut, jag googlade också fram att Borås är Sveriges regnigaste stad. Hur tänkte jag där liksom! Men vädret var helt ok, regnet hängde i luften men det kom bara en liten skur när jag hade packat upp mina grejer i växlingsområdet, så då tog jag på mig våtdräkten.
Strax var det dags för start så då gick jag ner till vattnet för att värma upp lite. Det kändes himla bra att jag faktiskt vågade simma runt lite ut en bit i sjön och tillbaka som uppvärmning. Min okänt-vatten-fobi har verkligen minskat!
Snart var det uppställning för start, och jag kände mig ganska lugn. Nu fanns det ingen återvändo och det stora äventyret kunde börja. Startskottet gick och jag hamnade någonstans i mitten i simklungan. Det var en del nedtryckningar i trängseln, men jag kände mig stabil. Sen simmade jag på och tempot kändes väldigt bra. Jag hittade ett fint glid på armtagen. Efter ett varv skulle man upp på land ett par meter och ner i vattnet igen på andra sidan. sen fortsätta simma. jag njöt så himla mycket och hade ett bra tempo! Jag hade räknat med ca 40 min på simningen, men upp ur vattnet kom jag på 33:41! så otroligt bra :)
Jag kände mig lite vinglig, men sprang till cykeln. Kände mig lite kissnödig, men tänkte att det inte var så farligt så jag gick inte på toa utan bytte om och drog iväg in på cykeldelen. Nu hade jag 9 mil framför mig i en otroligt kuperad bana. Cykelbanan hade ändrats några veckor tidigare pga vägarbete till att bli jättekuperad med ca 1000 höjdmeter totalt. Cyklingen började med en väldigt brant stigning, så att bara rulla på med benen var det inte tal om utan det var till att ta i från början.
cyklingen kändes bra trots backarna och vid 25 km stod Henrik och hejade, det gav mig lite ny energi. Efter det kom ett parti som var lite plattare och där kunde jag ligga lite i tempopinnarna. Jag fortsatte att vara kissnödig men klev inte av cykeln förrän efter 35 km och kissade i skogen. Då hade jag cyklat med lite ont i magen ett tag. Det var väldigt skönt att kissa, men magontet släppte inte.
När jag närmade mig vändpunkten vid 45 km såg jag på tiden att det gick bra. Målet var att göra cyklingen på 4 h och då eftersom det var så mycket backar i början tänkte jag att det va ok att vara vid vändningen vid ungefär 2h 20 min, men där var jag vid ganska precis 2h. Henrik hade nu flyttat sig och var där och hejade på mig :). Vägarna var som alpvägar och serpentinade sig ner till vändpunkten, och sen var det bara upp igen.
Vid ungefär 60 km kom en riktig störtskur och jag blev kall, och magontet blev värre. Sen var det härligt att få se Henrik igen med 25 km kvar till mål.
De sista backarna var inte nådiga. Det hade känts som att jag skulle komma in i mål under 4 timmar, men backarna sög verkligen och den sista utförsbacken innan mål vågade jag inte riktigt stå på i eftersom jag var lite trött också och det var blött och jag ville verkligen inte råka göra någon vurpa. In till växling kom jag på drygt 4 h. Då ropade en funktionär att "nu är det bara Göteborgsvarvet kvar", peppande...
Jag gav mig ut på löpningen med ont i magen och det blev inte bättre. Jag hade både ont muskulärt, och i magen. var tvungen att ut i skogen för en kiss och efter första varvet (av tre, a 7km) var jag tvungen att uppsöka toaletten. Sen de sista två varven började jag dessutom kräkas. så löpningen var ingen höjdare, men jag vägrade att ge upp och jag hade världens bästa supporter i Henrik som hittade genvägar så att han kunde stå och heja på flera ställen.
Det var så otroligt skönt att komma in på slutet av sista varvet och bara ha några km kvar. Då visste jag att jag skulle greja det.Förutom två toastopp och ett antal kräkningar i farten så sprang jag (eller joggade) hela vägen och gav aldrig upp. Det är verkligen något som jag tar med mig från den här tävlingen.
Jag riktigt flög fram över mållinjen! totaltiden landade på 7 h 26 min. Det gick långsammare än jag tänkt mig, löpningen tog ca 2h 40 min, men jag fortsatte trots att det var grymt jobbigt i magen och det är häftigt. Jag förstod också hur långt det var, och att detta är mer än vad andra tränar på en hel vecka.
Väl i mål möttes alla av en kram av tävlingsledare Jonas Colting och en buffe med diverse godsaker. Jag åt några chips. Sen så fort det gick satte vi oss i bilen för att åka mot Hjo. På vägen stannade vi på Max och den enda "mat" jag kände för av en milkshake, kall och lättuggad. Jag kämpade i mig en hamburgare också.
Efter tävlingen hade jag ordentlig träningsverk i inre magmusklerna, så nu har jag hittat dem också. Nu är jag faktiskt sugen på att göra detta en gång till, men då vill jag vara lite mer förberedd för magens skull. kanske testa någon annan sportdryck eller så. om jag får så ont i magen igen, då tror jag inte att jag fortsätter, men förhoppningsvis går det bättre med mer erfarenhet.